Ett hypat dansgolv och ett knippe låtar senare skymtas duon i havet av Maskinen-hoods. Det var mer än ett år sedan gruppen fullkomligen rev Pluto och när de redan under första låten hänger i ljusriggar och klättrar upp på högtalare vankas en favorit i repris.

Omgivna av dj, kameraman, anonym rappare i Eyes-wide-shut-mask och med lika mycket löst folk på scenen som amerikanska rappare ofta har är spelningen ett briljant kaos.
Allt ifrån gruppens upp-och-ned-vända Wu-Tang-logga till energin, albumtiteln, scenvalet och videos är så bra att det är omöjligt att avgöra om det är planerat in i detalj eller bara spontan lekfullhet.

Med de portugisiska inslagen i texterna och hårt hamrande electro i bakgrunden förvandlas Västerås för en stund till Rio när publiken härjar som hämtat ur en favela i Guds Stad. Det är rökigt och stökigt och trots att texterna drunknar i sorlet lutar sig spelningen mot den stadiga bailefunken och en aldrig sinande energi.

När svenska rapakter diskuteras i livesammanhang är det främst Loop Troop som är värd att nämna men Maskinen visar att truppen behöver hålla sig på tå. Få svenska
akter gör sig nämligen så förtjänta av sitt gage som Maskinen och efter att ha rivit av hitsen från Boys II Men balanserar Frej mellan Mojitos och ciggpaket när han avslutar spelningen med ett ärevarv på och runt baren.

Tony Lorenzi